Allvarliga ämnen som fattigdom, vuxenblivande, hemlöshet och vänskap är vad publiken får beskåda i Malmö Stadsteaters uppsättning av Zlatans Leende på Hipp. Men trots det utan att det någon gång blir för sentimentalt, utan med hjälp av humorn och musiken blir det en riktigt kul teater, där publiken många gånger skrattar riktigt mycket. Att den utspelar sig i Malmö med händelser som när Zlatan var och skulle tända fotbollsplanslamporna på Rosengård var kul, gjorde att man kände igen scenografin.

Pjäsen handlar om tioåriga Elsa-Emelia, som bor själv i Malmö, och tycker om att läsa böcker på biblioteket, räkna gatustenarna på Stortorget och att spela instrument. Hon har två vänner på musikskolan, Patrik, vars pappa åker fast anklagad för att själv ha bränt ner sin videobutik och Maria som vill spela fotboll med Zlatan - samma dag de har musikuppvisning. Elsa-Emelia träffar den konstiga Marillon som ska hjälpa henne att få tillbaka sin mamma, samtidigt måste hon då hjälpa båda sina vänner.

Publiken var blandad, med allt från små barn till de äldre, och alla verkade tycka pjäsen passade dem. Pjäsen hade en handling som var lätt att följa och kul humor, men samtidigt fanns där ett djupare budskap som kanske inte riktigt framgick för alla de yngre. Det hände mycket mest hela tiden, vilket var en av de roliga sakerna med den och gjorde att man hängde med i teatern igenom.

Trots att melodifestivalen tog plats på Arenan i Malmö i Lördagskväll, var det många som strömmade in på Malmö Konserthus för att istället se Håkan Hellström uppträda. Och det tror jag nog de gjorde rätt i, trots jag inte kan uttala mig om något jag inte sett, men Håkan gör ännu en gång en strålande konsert!

Det har nu gått ett tag sedan han släppte sin 'För sent för Edelweiss' platta, så det blev ingen FSFE- turné utan en blandning mellan både nya och gamla låtar. Han kom in i en snygg rutig kostym med sitt band, där alla bara pasar så bra ihop med varandra och har en enorm energi. Trots all framgång han fått de senaste åren, har det inte påverkat honom märkvärt, utan han känns fortfarande personlig och efter konserten kunde man nästan utan problem gå fram o fråga eller prata med honom, han visar stor uppmärksamhet till sin publik och sina fans.

På konserthuset fanns bara sittplatser, vilket jag faktiskt undrade ganska mycket hur det skulle bli, jag har bara haft ståplats tidigare, men jag var positiv till det, det funkade bra! Publiken var mycket blandad, allt från 13- åringar till 60- åringar som tillsammans stod och diggade.
Konserten var bra rakt igenom och när den var slut var det nästan att man ville gå in och se den igen!

Såg i helgen en ganska skum film, Elephant. Regissören Gus Van Sant har i sin film tagit helt vanliga ungdomar som skådespelare istället för professionella och låtit de behålla sina vanliga namn i filmen. Till detta har det låtits improviseras en hel del under inspelningen. Och faktiskt - det blev riktigt bra!

Man får till en början följa några olika ungdomar under deras skoldag och även deras tankar och problem. Man undrar ganska länge om det inte ska komma någon handling snart, är det allt filmen handlar om? Men sedan kommer två killar, som är trötta på dina liv med att vara utstötta, med vapen och militärutrustning till skolan. Trots att man fattar att det nu ska skildra en skolmassaker så blir man chockad när de väl skjuter folk inne på skolan.

Allt är filmat som om det vore en dokumentär. Att filmen saknar snabba klipp som kanske hade gett lite action in i filmen, ger att det ser grymt äkta ut och man känner obehag när dessa två killar kommer in på skolan. Filmen är ganska långsam där de spelar långa scener innan de klipper och blir lite mystisk genom att inte gärna filma människorna framifrån hela tiden.

Gillar man drama och lite annorlunda eller djupa filmer tror jag att denna skulle passa, jag rekommenderar den starkt i alla fall!

I natt var det Oscarsgalan och som vanligt vann massor med duktiga skådespelare, regissörer och filmer det prestigefyllda priset. Dock så var det en nästan unik händelse som skedde under galan.

Vinnaren i kategorin Actor in a Supporting Role (Bästa manliga biroll) blev Heath Ledger för rollen som Jokern i filmen The Dark Knight. Han tilldelades priset postumt då han avled för exakt ett år och en månad sedan i en överdos av mediciner. Priset tillfaller istället hans dotter, Matilda, som är tre- och ett halvt år gammal. Hans föräldrar och hans syster var på plats under galan för att ta emot priset.

"Vi hade önskat att du vore här i kväll men vi är stolta över att ta emot det här priset å Matildas vägnar" var systerns , Kate Ledgers, ord då hon klev upp på scenen för att emot ta priset.

Även om det väldigt sällan delas ut pris postumt så var det ändå väntat av många. Heath Ledger gjorde en fantastisk tolkning av den gamla serieskurken Jokern, vilket var en av de stora anledningarna till Batman: The Dark Knight stora framgång.

Om man läser diverse artiklar ur olika medier så får man reda på att just Batman: The Dark Knight är den sista filmen Ledger medverkade i, men detta är inte fallet. The Imaginarium of Doctor Parnassus, kommer ha premiär i sommar. I den filmen delar Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell hans roll eftersom han dog innan han hann avsluta den. Dock ska den enligt obekräftade källor  innehålla ett par scener som var Ledgers absolut sista.

/Jonatan, CultureCrew.

Äntligen har sommarfestivalerna börjat skaffa artister inför sommaren 2009! Och snart är det dags att skrapa ihop sina pengar och skaffa biljetter också, då samma problem som vanligt dyker upp: vilka festivaler ska man gå på? Ska man åka till samma som sist, den med bäst artister eller den man tror kommer få bästa campet på?

Bland de svenska festivalerna håller ju bl.a. Peace & Love festivalen och Arvika på att gå om Hultsfred, som i många år varit störst. Även Sweden Rock ligger bland de största nu. Tråkigt nog har Moshpit Open lagt ner hela sin festival, så det blir inget med det i år. Siesta har också blivit väldigt populär på senaste tiden, speciellt bland oss här i Skåne som har det nära och bra. Och deras artister är kanon i år, de har lyckats släpa dit båda banden Adept och Her Bright Skies. Way out West får man nog vänta lite med, då det inte är förrän till sensommaren. Men vad jag saknar på den är en bra plats där alla kan slå upp sina camp.

Bland de utländska, och då tänker jag framför allt på Roskilde och Rock Am Ring (Tyskland) så har det faktiskt inte kommit upp så mycket fakta kring artisterna där, men det brukar bli ganska bra.

Dumt nog har de lagt Roskilde och Hultsfred med bara 3 dagars mellanrum (y). Och artisterna till festivalerna då, har ju börjat komma ut lite smått. Hultsfred har fixat The Killers, till mångas glädje. Även Winnerbäck, Krunegård och Takida. Men Roskilde har Coldplay - så det kan nog bli satans bra!

Så det är bara att skaffa sig en biljett och vänta till sommaren!


blogg.svt.se/psl

Jag skrev det här inlägget för några dagar sedan, då det var mer relevant, men ni får nöja er med att få det nu =D.

BLINK-182 är tillbaka.
Ingen reaktion?
BLINK 182! ÄR TILLBAKA!

Ni som lyckats missa vilka Blink 182 är (hur man nu lyckas med det?) så är Blink 182 en amerikansk rocktrio som mellan1992 och 2005 tog rocken, punken, skatepunken och alternativ rock och bildade något som endast kan beskrivas som Blink 182 egen poprock genre. Väldigt få band har skapat sig ett så stort namn inom så pass många olika stilar.

2005 splittrades bandet och de tre medlemmarna startade egna projekt på var sitt håll. Tre band bildades, ett av varje respektive medlem. +44, Angels & Airwaves och Boxcar Racer blev de gamla Blink-182 fansens subsitut för det forna bandets beroendeframkallande hits.

Dock så var det en stor mantel att axla. För stor. Fansen bad, tiggde och bönade för en återförening. 2009 kom den. Nyheten slog ned som en bomb bland fans, på bara några timmar så var nyheten spridd över alla världens hörn. Alla visste att Blink-182 var tillbaka. Och att de redan är i studion och ett skivsläpp och turné är inplanerat redan för 2009 blev en bonus.

Travis Barker var med om en flygplans olycka för någon månad sedan, vilket fick de tre medlemmarna att för första gången på 4 år vistas i samma rum. Många spekulerar om olyckan kan ha varit den avgörande orsaken till återföreningen. Även om många är nyfikna och vill veta, så är det nog ingen som egentligen bryr sig. Vårat Blink 182 är tillbaka! Och iallafall jag vet en som ska stå först i kön när biljetterna till deras konsert i Sverige släpps!

Förra fredagen alltså fredagen den 13 var jag och såg Friday the 13th på bio, återigen utsatte jag mig själv för en skräckfilm på bio, att jag aldrig lär mig. Den handlade om samma sak som den första varianten som kom ut 1980 och de tio andra.

Jag hade tre riktigt bra platser, i mitten av nästsista raden, och såg faktiskt fram att se filmen och lovade mig själv att bli alltför rädd men så satte sig en krampig jätte bredvid mig och tog ifrån mig mitt armstöd :(. Anyways, filmen började med att ett gäng ungdomar som var ute och campade nära Cristal lake där det en gång låg ett läger och där Jason Vorhees en gång drunknat. Ungdomarna ville bara campa men det kom för nära lägret, en efter en blev de mördade av just Jason Vorhees. Okej, hittills klarade jag mig, var inte rädd eller något men när Jason kom in i bilden började jätten bredvid mig att hurra och varje gång han dödade började han säga saker som: Gött, gött, Nice, de såg de komma, de förtjänar det m.m. och om inte det är läskigt så vet jag inte längre vad som är. Nu var jag inte längre inte rädd för filmen utan för jätten som satt bredvid mig och njöt av det.

Filmen fortsatte med att Clay Miller (Jared Padalecki), ni vet sötisen som spelar Dean i Gilmore Girls, i alla fall, han åkte ut dit för att leta efter sin syster som försvann för en månad sedan när hon var ute och campade. Han stöter på ett annat gäng ungdomar som är där ute för att ha en good time men som tyvärr förvandlas till en mardröm. Clay Miller överlever och hittar sin syster som Jason konstigt nog inte dödade och lyckas mörda Jason. Nu blev jätten bredvid mig panikslagen och börja säga: Han är inte död, han är inte död, man kan inte döda Jason. And he was right.

Andra Avenyn

Då har andra avenyn börjat igen efter vinteruppehållet. Liksom alla andra serier slutade den grymt spännande. Lotta var otrogen mot sin man, med prästen, vilket är helt emot hans tro. Sigrid kom på sin man med att vara otrogen - med en annan man! Kitty fick reda på att hon hade HIV, och det sista man såg var när hon övervägde att hoppa ner från ett stup.

Men trots all denna spänning så börjar serien lamt. Kitty är borta länge, men kommer tillbaka och slår ner Kim, som hon tror har gett henne HIV. Hon dissar Tony, då han inte vet om att hon är sjuk.

Jag var så glad att Sigrid äntligt stått på sig och slängt ut sin man- men nu direkt så tar hon tillbaka honom.  Prästen Dennis vill inte heller längre vara med Lotta vilket hon inte ens blir arg över. Roxanna har hittat pappan till Silvia, Hamza, men när han får reda på det så åker han tillbaka till Norge och så är det inte mer med det!

De gör ingenting med konflikerna längre, allt bara händer i ett avsnitt och sen löser det sig. Jag skulle vilja ha tillbaka lite dramatik i serien, nu är man inte ens intresserad av vad som kommer att hända. Kanske skulle en ny karaktär komma eller liknande.

Att det bara går en gång i veckan numer kan jag inte se som mer än dåligt. Visst, de har lagt till en kvart så programmet är 3 kvart istället för en hlavtimme, men andra avenyn har alltid tagit flera avsnitt på sig att få fram en händelse, serien är inte så intensiv. Detta var helt okej, då den gick tre gånger i veckan. Men nu hinner de ingenting på de få tillfällena den visas.

Caroline

Vi hade i alla fall tur med vädret - igen!

Var i December på bio och såg uppföljaren till "Vi hade i alla fall tur med vädret ". Det har gått ca. 30 år sedan de var ute på husvagnssemster där allt gick fel, men där de i alla falla hade tur med vädret! Nu gör dem det igen, denna gång har barnen blivit stora och det är barnbarnet som följer med.  Med följer också hennes råtta som gnager isönder den stendyra nya husbilen och hennes, enligt Gun och Gösta, ibland alldeles för glada pojkvän.

De trodde inte att saker kunde gå mer fel än vad det gjorde sist, men uppenbarligen kunde det. De får in en giraff i bilen, råkar kasta en boll så hunden följer med rakt nerför ett stup och när Gösta ser någon som glömt fälla in backspeglarna på bilen måste han hjälpa dem, han hade ju samma problem sist. Men på något sätt slutar det ändå med att han blir tvättad och kastad över bilen, liksom förra gången.

Gösta har inte det bästa humöret och stöter självklart på sin raka motsats, en man som åker runt med sin "perfekta familj" där inget går fel, spelad av Johan Glans, längs med vägarna hela tiden.

Filmen har sina stunder, som ibland är hysteriskt kul, men jag tycker ändå inte att den når upp till den första. Men med bra skådespelare (samma huvudroller), och med roliga Johan Glans med, blir det ändå en film som jag tycker man borde se. Dock bara om man sett ettan först, annars ta och se båda.

Caroline