Trots att melodifestivalen tog plats på Arenan i Malmö i Lördagskväll, var det många som strömmade in på Malmö Konserthus för att istället se Håkan Hellström uppträda. Och det tror jag nog de gjorde rätt i, trots jag inte kan uttala mig om något jag inte sett, men Håkan gör ännu en gång en strålande konsert!

Det har nu gått ett tag sedan han släppte sin 'För sent för Edelweiss' platta, så det blev ingen FSFE- turné utan en blandning mellan både nya och gamla låtar. Han kom in i en snygg rutig kostym med sitt band, där alla bara pasar så bra ihop med varandra och har en enorm energi. Trots all framgång han fått de senaste åren, har det inte påverkat honom märkvärt, utan han känns fortfarande personlig och efter konserten kunde man nästan utan problem gå fram o fråga eller prata med honom, han visar stor uppmärksamhet till sin publik och sina fans.

På konserthuset fanns bara sittplatser, vilket jag faktiskt undrade ganska mycket hur det skulle bli, jag har bara haft ståplats tidigare, men jag var positiv till det, det funkade bra! Publiken var mycket blandad, allt från 13- åringar till 60- åringar som tillsammans stod och diggade.
Konserten var bra rakt igenom och när den var slut var det nästan att man ville gå in och se den igen!

Såg i helgen en ganska skum film, Elephant. Regissören Gus Van Sant har i sin film tagit helt vanliga ungdomar som skådespelare istället för professionella och låtit de behålla sina vanliga namn i filmen. Till detta har det låtits improviseras en hel del under inspelningen. Och faktiskt - det blev riktigt bra!

Man får till en början följa några olika ungdomar under deras skoldag och även deras tankar och problem. Man undrar ganska länge om det inte ska komma någon handling snart, är det allt filmen handlar om? Men sedan kommer två killar, som är trötta på dina liv med att vara utstötta, med vapen och militärutrustning till skolan. Trots att man fattar att det nu ska skildra en skolmassaker så blir man chockad när de väl skjuter folk inne på skolan.

Allt är filmat som om det vore en dokumentär. Att filmen saknar snabba klipp som kanske hade gett lite action in i filmen, ger att det ser grymt äkta ut och man känner obehag när dessa två killar kommer in på skolan. Filmen är ganska långsam där de spelar långa scener innan de klipper och blir lite mystisk genom att inte gärna filma människorna framifrån hela tiden.

Gillar man drama och lite annorlunda eller djupa filmer tror jag att denna skulle passa, jag rekommenderar den starkt i alla fall!

Äntligen har sommarfestivalerna börjat skaffa artister inför sommaren 2009! Och snart är det dags att skrapa ihop sina pengar och skaffa biljetter också, då samma problem som vanligt dyker upp: vilka festivaler ska man gå på? Ska man åka till samma som sist, den med bäst artister eller den man tror kommer få bästa campet på?

Bland de svenska festivalerna håller ju bl.a. Peace & Love festivalen och Arvika på att gå om Hultsfred, som i många år varit störst. Även Sweden Rock ligger bland de största nu. Tråkigt nog har Moshpit Open lagt ner hela sin festival, så det blir inget med det i år. Siesta har också blivit väldigt populär på senaste tiden, speciellt bland oss här i Skåne som har det nära och bra. Och deras artister är kanon i år, de har lyckats släpa dit båda banden Adept och Her Bright Skies. Way out West får man nog vänta lite med, då det inte är förrän till sensommaren. Men vad jag saknar på den är en bra plats där alla kan slå upp sina camp.

Bland de utländska, och då tänker jag framför allt på Roskilde och Rock Am Ring (Tyskland) så har det faktiskt inte kommit upp så mycket fakta kring artisterna där, men det brukar bli ganska bra.

Dumt nog har de lagt Roskilde och Hultsfred med bara 3 dagars mellanrum (y). Och artisterna till festivalerna då, har ju börjat komma ut lite smått. Hultsfred har fixat The Killers, till mångas glädje. Även Winnerbäck, Krunegård och Takida. Men Roskilde har Coldplay - så det kan nog bli satans bra!

Så det är bara att skaffa sig en biljett och vänta till sommaren!


blogg.svt.se/psl

Andra Avenyn

Då har andra avenyn börjat igen efter vinteruppehållet. Liksom alla andra serier slutade den grymt spännande. Lotta var otrogen mot sin man, med prästen, vilket är helt emot hans tro. Sigrid kom på sin man med att vara otrogen - med en annan man! Kitty fick reda på att hon hade HIV, och det sista man såg var när hon övervägde att hoppa ner från ett stup.

Men trots all denna spänning så börjar serien lamt. Kitty är borta länge, men kommer tillbaka och slår ner Kim, som hon tror har gett henne HIV. Hon dissar Tony, då han inte vet om att hon är sjuk.

Jag var så glad att Sigrid äntligt stått på sig och slängt ut sin man- men nu direkt så tar hon tillbaka honom.  Prästen Dennis vill inte heller längre vara med Lotta vilket hon inte ens blir arg över. Roxanna har hittat pappan till Silvia, Hamza, men när han får reda på det så åker han tillbaka till Norge och så är det inte mer med det!

De gör ingenting med konflikerna längre, allt bara händer i ett avsnitt och sen löser det sig. Jag skulle vilja ha tillbaka lite dramatik i serien, nu är man inte ens intresserad av vad som kommer att hända. Kanske skulle en ny karaktär komma eller liknande.

Att det bara går en gång i veckan numer kan jag inte se som mer än dåligt. Visst, de har lagt till en kvart så programmet är 3 kvart istället för en hlavtimme, men andra avenyn har alltid tagit flera avsnitt på sig att få fram en händelse, serien är inte så intensiv. Detta var helt okej, då den gick tre gånger i veckan. Men nu hinner de ingenting på de få tillfällena den visas.

Caroline

Vi hade i alla fall tur med vädret - igen!

Var i December på bio och såg uppföljaren till "Vi hade i alla fall tur med vädret ". Det har gått ca. 30 år sedan de var ute på husvagnssemster där allt gick fel, men där de i alla falla hade tur med vädret! Nu gör dem det igen, denna gång har barnen blivit stora och det är barnbarnet som följer med.  Med följer också hennes råtta som gnager isönder den stendyra nya husbilen och hennes, enligt Gun och Gösta, ibland alldeles för glada pojkvän.

De trodde inte att saker kunde gå mer fel än vad det gjorde sist, men uppenbarligen kunde det. De får in en giraff i bilen, råkar kasta en boll så hunden följer med rakt nerför ett stup och när Gösta ser någon som glömt fälla in backspeglarna på bilen måste han hjälpa dem, han hade ju samma problem sist. Men på något sätt slutar det ändå med att han blir tvättad och kastad över bilen, liksom förra gången.

Gösta har inte det bästa humöret och stöter självklart på sin raka motsats, en man som åker runt med sin "perfekta familj" där inget går fel, spelad av Johan Glans, längs med vägarna hela tiden.

Filmen har sina stunder, som ibland är hysteriskt kul, men jag tycker ändå inte att den når upp till den första. Men med bra skådespelare (samma huvudroller), och med roliga Johan Glans med, blir det ändå en film som jag tycker man borde se. Dock bara om man sett ettan först, annars ta och se båda.

Caroline

Igår kväll, måndag, så hölls Guldbaggegalan, med Johan Glans som värd. Björn Gustavsson deltog också på sina små ställen under galan, och deras parodier på t.ex. så som i himlen som mellanunderhållning var, i alla fall enligt mig, extremt mer uppskattat än den vanliga underhållningen med "kändisar" man aldrig hört talas som som ska sjunga en låt man ännu mindre känner till.

Det var bra filmer som var nominerade och för en gångs skull kände jag att jag faktiskt hade sett nästan alla som var nominerade. Den enda filmen jag tyvärr inte fått möjlighet att se ännu var Maria Larssons eviga ögonblick, av Jan Troell, som hade åtta nomineringar. Ruben Östlunds De ofrivilliga och Tomas Alfredssons Låt den rätte komma in hade 5 nomineringar var.

Bästa film
Maria Larssons eviga ögonblick

Bästa regi
Tomas Alfredson för Låt den rätte komma in

Bästa kvinnliga huvudroll
Maria Heiskanen för rollen som Maria Larsson i Maria Larssons eviga ögonblick

Bästa manliga huvudroll
Mikael Persbrandt för rollen som Sigfrid Larsson i Maria Larssons eviga ögonblick

Bästa kvinnliga biroll
Maria Lundqvist för rollen som Ann i Himlens hjärta

Bästa manliga biroll
Jesper Christensen för rollen som Sebastian Pedersen i Maria Larssons eviga ögonblick

Bästa manuskript
John Ajvide Lindqvist för manuskriptet till Låt den rätte komma in

Bästa foto
Hoyte van Hoytema för fotot i Låt den rätte komma in

Bästa utländska film
Lust, Caution Regi: Ang Lee

Bästa kortfilm
Lögner Regi: Jonas Odell

Bästa dokumentärfilm
Maggie vaknar på balkongen Regi: Mark Hammarberg, Ester Martin Bergsmark, Beatrice Maggie Andersson

Särskilda insatser musik
Kompositören Matti Bye För kongenialt bidrag till tidsbilden i filmen Maria Larssons eviga ögonblick

Särskilda insatser produktionsdesign
Produktionsdesignern Eva Norén Med en konstnärlig bredd från LasseMajas gränder till skräckens rum i Låt den rätte komma in

Särskilda insatser ljud
Per Sundström och hans ljudteam, Jonas Jansson och Patrik Strömdahl För ett otäckt bra ljud i filmen Låt den rätte komma in

Hedersguldbaggen
Harriet Andersson

Biopublikens pris
Arn - Riket vid vägens slut

Gullspira 2009
Georg Riedel För en visskatt som fördjupat filmupplevelserna och borrat sig djupt ner i folksjälen

Vi var i mitten av december på bio och såg tre förhandsvisningar av nya biofilmer. Allt Flyter inleddes kvällen med, en film om ett gäng vuxna män som börjar träna konstsim efter att tjejlaget i innebandy vunnit över dem i innebandy och därmed också vunnit deras träningstider. Sportkillen Fredriks dotter, även hon konstsimmare, har precis tvingats bo tillfälligt hos honom och skäms över sin pappa och hans vänner, men accepterar det tillslut och börjar tycka det hela är ganska kul. Hon börjar träna dem, och målet blir VM.

Filmen har en ganska ovanlig handling, killar som tränar fotboll och i slutet lyckas är betydligt mer vanlig, men samtidigt även betydligt mer förutsägbart och tråkigt. Den visar också män som tar tillbaka en sport som numer anses kvinnlig, till en manlig sport, som det ju faktikst var från först början. Pappans förhållande till dottern som bara blir bättre och vänskapen mellan alla i laget gör att flimen blir spännande samtidigt som den i sina stunder är grymt kul.

Varför folk var besvikna på filmen när de kommit ut ur salongen kan jag inte förstå, för det var en trevlig film som man blir glad av, trots att jag nog inte hade sett den två gånger. Känns som om folk inte gillar filmen bara för att man "ska" ha något emot svenska filmer, vilket är otroligt fel för det är ofta i svenska filmer jag hittar det bästa.

Har sedan alla började prata om filmen Twilight fått intrycket av att vara en fattig, romantisk och typisk ungdomsfilm, där de förstört något som kunde bli en cool vampyrfilm. Varför vet jag inte, kanske för att de har blandat in romantik i en film där jag bara vill se vampyrer eller för att jag trodde alla gillade den för att Robert Pattinson är med. Men efter att för någon dag sedan ha sett den blev jag helt lost på filmen, det var en av de bästa filmer jag sett på länge!

Filmen börjar med att Bella flyttar från sin mamma och Arizona till sin pappa i regniga Forks, och får direkt en massa vänner och killar efter sig på skolan. Men hon intresserar sig för Edward, en i ansiktet kritvit, ganska egen kille som i början verkar hata henne. Dagen då han på nolltid tar sig från ett ställe till ett annat för att med bara handen trycka undan en bil som sladdar emot Bella, bekräftar hennes misstankar om att han är konstig. Att Edward är kall, vit, snabb och inte visar sig i solljus är bara några saker som får Bella att tvivla på att han är normal, och det framgår att han är vampyr. De är då båda redan mer eller mindre besatta av varandra blir då ändå tillsammans.

Filmen är jättesnygg, speciellt färgerna, rakt igenom. Soundtracket var stämningsfullt och passade bra in, man var ganska tacksam att slippa de typiska poplåtarna som annars skulle ha spelats när det var collegemiljö.

Skådespelarna var också kanon, Robert Pattionson blev hur snygg som helst som vampyr och om man redan gillade honom som Cedric i Harry Potter måste man älska honom nu. Kristen Stewart som Bella lyckades verkligen spela så förvirrad och irriterad som man kan tänka sig att hon emellanåt var på Edward och som ny på en helt ny skola.

Eftersom jag var en av alla de tjejer som var helt förälskade i Darin när han var med i Idol 2004, och faktiskt sedan dess följt honom mer eller mindre, var jag tvungen att ladda ner hans nya album "Flashback" som släpptes den 3 December. Men något annorlunda mot hans tidigare album tycket jag väl inte att det var egentligen, utan disko/pop- låtarna är kvar, blandat med ballader. Men vaför han skulle ändra på något han är bra på finns väl ingen anledning till, förutom att kanske förnya sig lite från sitt förra album, break the news. Men att han inte längre är 17, och bara idolfavorit märks, då både rösten och albumet känns mer moget och säkert.

Namnet Flashback kommer från att han på skivan gör en flashback till bl.a tiden han spenderade i Berlin och roadtripen han gjorde i USA, vilket låtarna handlar om. Låtarna har inte på denna skivan heller något djupare budskap än att han varit på ute på klubbar och dansat, men ibland kan man behöva sådan musik också.

Darin har själv varit med och skrivit några av låtarna på skivan, och det borde han fortsätta med och skriva ett helt album själv nästa gång. Jag tror det hade blivit bättre, än när någon annan ska skriva om hans flashbacks? Skivan var iaf i stort bra, och låtarna jag efter att ha lyssnat igenom fastade för var "runaway" och "karma".

/Caroline

Att se Ola Salo göra en superroll som Jesus, i rockoperan Jesus Christ Superstar, kan man just nu se på Malmö Opera. Det är Ola som översatt Andrew Lloyd Webbers och Tim Rices opera till svenska, och det känns inte fel en enda gång.

Det börjar med en cool inledning med de tolv lärljungarna som 70-tals hippies, där framför allt Judas som spelas av Patrik Martinsson sticker ut med en dels grym sångröst och en dels lika stor roll som Jesus. Sen kommer Ola in som Jesus med vita utsvängda byxor, lång vit rock och solglasögon och sätter sig i en vit päls-"tron".

Musikalen utspelar sig under Jesus sista dagar, fram till korsfästelsen. Ola Salo lever upp till förväntningarna man hade under hela musikalen, och förutom honom och Judas, så är Emma Lyrén, som Maria Magdalena värd att nämnas, som gjorde väldigt bra ifrån sig speciellt när flera låtar var ihopsatta.
Att Jesus här spelas av en pop/rock-idol, är ganska följdriktigt för musikalen, då den första som någonsin spelade Jesus i denna musikal var Ian Gillan, Deep Purples sångare, och båda två passar med sina otroliga skrik de kan få till emellanåt.

Slutet med korsfästelsen, då Jesus hängar där själv på en mörk scen, och det börjar regna lite, var bland det snyggaste i hela musikalen, man hade inte kunnat få det finare på film!

Caroline

     När jag satt och lyssnade igenom kent boxen i förra veckan så lyssnade jag igenom den engelska versionen av Duett, Love undone. I texten sjunger Jocke "you bend and break my 'Tell-tale heart', och hade ingen aning om vad det var för något. Så jag wikade det, och kände igen handlingen, den hade vi läst i skolan. På svenska heter den 'Det skvallrande hjärtat' och är en liten skräck-novell utav EA Poe. Det enda exemplaret jag fick tag i var en lättläst version på 20 sidor, men man ska inte göra det svårt för sig.
     Novellen är sådär mystiskt bra, egentligen hur konstig som helst men ashäftig handling.
     Poe har för övrigt skrivit en massa skräck noveller som jag upptäckt, (tidig? jag vet). Och jag ville bara konstatera att han är hur cool som helst.

/Caroline

Var under lovet på Hässleholms utställning om Pompeji. Det var originalföremål som man tagit fram efter vulkanutbrottet, med temat 'mat & dryck'.

     Det var en fin utställning, och det är klart coolt att se original saker därifrån, men utställningen var hur liten som helst! Visserligen hade de inte utgett det för att vara en större utställning, men man blev lite chockad att efter det tredje lilla utställningsrummet komma ut till entrén igen. De som jobbade där var lite hispiga, och ville helst att man skulle gå på deras rundvisning (som nog var en bra idé att gå på). Men kom man tidigt så informerade de då inte om att man var tvungen att köpa ett häfte för att fatta vad sakerna var för något. Och kom man på att man behövde ett häfte efter ett tag, som vi gjorde, var det ett mindre projekt att få tag i det.

     Men i stort var det en kul utställning att se, speciellt om man läst eller hört om det mycket innan. Speciellt gipsavjgutningar de gjort från riktiga männsikor och djur, så man kunde se hur de låg exakt när de dog är häftigt. Sakerna var väl bevarade och jag tycker att alla som har chansen ska åka dit och kolla, de har öppet fram till den 18 januari.

/Caroline

29 oktober släpptes äntligen  kent boxen. En samlingsbox med alla skivor de gjort, bonusspår plus 15 tidigare outgivna låtar (från bl.a tiden de kallade sig Jones & Giftet och Havsänglar). Det är en fin, mörk box, och den är komplett. En bok med texter, privata bilder och intervjuver följer också med.

Omslaget till hela boxen, svart med en pistol, och så varje skivasom har fått ett nytt omslag i papper, är otroligt snyggt!

Boxen rymmer minnen, från 1995 fram tills nu. Detta är något som tydligt märks och hörs. Utvecklingen är tydlig. Från de första demons, till de sista b sidorna av nya skivan. Och så den, för i somras, nya låten 'Håll ditt huvud högt'.

Boxen är något alla kent fanatiker måste skaffa, eller troligen redan har. För de som inte är lika inbitna på kent ännu, så är det här en bra början, allt samlat i en enda box.

/Caroline

Andra Avenyn - den, enligt mig, bästa svenska serie just nu. Den är rolig, spännande, dramatisk och en typisk TV serie. Nu, femton avsnitt in i den nya säsongen har det äntligen börjat hända mycket saker i serien!

En ny person, Kitty kommer och drar med sig problem till de flesta, kanske framförallt prästen Dennis och Tony. Det känns ju lite som att Tony på något sätt kommer hjälpa Kitty med sina kriminella affärer, då han också har ett förflutet inom detta.  Att ha en bättre skådespelare som Kitty hade ju dock inte skadat.

Sen var det ju familjen med Markus, Greger och Sigrid, som också var nya för säsongen. Men det känns inte som att Markus har utvecklats så mycket i serien, det började med att han stalkade Liv, men vad hände med det sen?

Serien koncentrerar sig just nu mest på de vuxna, ungdomarna har fått en mindre handling. Många roliga, som Karim, Josefin och Olga har försvunnit under sommaren. Och var har nu Kim tagit vägen? Får hoppas på att han kommer tilbaka snart ifrån London.

I stort är jag dock inte så missnöjd med den nya säsongen, som många verkar vara. Flera roliga karaktärer har försvunnit, ja, men några av de gamla har fått egna historier nu, istället för att vara biroller (T.ex. Grazynia).  Jag tror att det kommer komma upp många nya historier, nu när Lotta kommit tillbaka och Kitty dykt upp, så jag ser fram emot ännu en bra säsong av andra avenyn.

/ Caroline