Vi var i mitten av december på bio och såg tre förhandsvisningar av nya biofilmer. Allt Flyter inleddes kvällen med, en film om ett gäng vuxna män som börjar träna konstsim efter att tjejlaget i innebandy vunnit över dem i innebandy och därmed också vunnit deras träningstider. Sportkillen Fredriks dotter, även hon konstsimmare, har precis tvingats bo tillfälligt hos honom och skäms över sin pappa och hans vänner, men accepterar det tillslut och börjar tycka det hela är ganska kul. Hon börjar träna dem, och målet blir VM.

Filmen har en ganska ovanlig handling, killar som tränar fotboll och i slutet lyckas är betydligt mer vanlig, men samtidigt även betydligt mer förutsägbart och tråkigt. Den visar också män som tar tillbaka en sport som numer anses kvinnlig, till en manlig sport, som det ju faktikst var från först början. Pappans förhållande till dottern som bara blir bättre och vänskapen mellan alla i laget gör att flimen blir spännande samtidigt som den i sina stunder är grymt kul.

Varför folk var besvikna på filmen när de kommit ut ur salongen kan jag inte förstå, för det var en trevlig film som man blir glad av, trots att jag nog inte hade sett den två gånger. Känns som om folk inte gillar filmen bara för att man "ska" ha något emot svenska filmer, vilket är otroligt fel för det är ofta i svenska filmer jag hittar det bästa.