I söndags var jag och såg det kanadensiska post-grunge bandet Three Days Grace i Stuttgart, Tyskland. Här kommer lite kort om dem :)

Three Days Grace är ett "gammalt" band på sätt och vis. När tre av de nu fyra medlemmarna bildade gruppen så var de bara fjorton år gamla. De hette Adam Gontier(Huvudsångare och Gitarrist), Brad Walst(Basist) och Neil Sanderson(Trummis&Sångare) och bandet hette då Groundswell. 3 år senare släppte de ett eget producerat album, men detta gick helt enkelt inte vägen. Bandet behövde en nystart och bestämde sig för att byta namn till Three Days Grace.
Ett par år senare mötte de Gavin Brown, som nu är prisbelönad producent. Han hjälpte bandet att producera en ny skiva och även att marknadsföra dem.

De slog igenom och tog strax in en fjärde bandmedlem, gitarristen Barry Stock. Bandet gav sig ut på långa turneér över hela USA och Kanada. Dock kom ett stort bakslag då huvudsångaren Adam Gontier togs in på ett rehabiliteringscenter för sitt missbrukande av droger. På rehabiliteringscentret så skall han ha skrivit i princip alla låtar som senare producerades till deras andra skiva. Lyriken i låtarna är väldigt mörka, men samtidigt inspirerande. De beskriver hur man kan känna när allt bara är motgångar och hur man tar sig därifrån och överlever.

Albumet placerade sig högt på både kanadensiska och amerikanska top listor och alla singlar som släppts har nått så högt som första och andra placeringar. Gruppen är just nu i studion för att spela in sitt tredje album vilket beräknas släppas under första halvåret 2009. (En skiva som jag längtar efter!)

---

Nu till själva konserten.
Three Days Grace har tidigare bara varit på en europa "turné", vilket egentligen bara omfattde fem spelningar i Tyskland. Man har även varit förband till Breaking Benjamin på en hanfull konserter i Europa. Så när de nu gjorde en egen enskild tyskland turné kände jag att det var ett måste att se dem! (Trots att jag såg dem för bara någon månad sedan)

Jag älskar att vara på konsert, det finns nästan inget bättre. Förväntningarna, längtan efter den dagen man får chansen att se ett av sina favoritband på scen. Det är först när man är där man förstår på riktigt att man delar dessa känslor med runt 15 000 andra personer där.
Bara resan dit och köa för att komma in är en upplevelse. Man träffar mycket personer som man aldrig annars skulle få för sig att prata med, men när det är konsert så fokuserar man på likheterna - alltså kärleken till bandet.

Även om allt innan konserten är så underbart spännande och roligt så är det helt oväsentligt när man väl ser bandet kliva på scenen. Musiken var helt fantastisk, bandet gick verkligen in för att ge oss en show vi aldrig skulle glömma och de lyckades! Adam Gontier har en fantastisk röst, men hans scennärvaro är nästan snäppet bättre. Han fick varje person i publiken att känna sig delaktig.

Under en av deras låtar "Riot", som är en rocklåt med ganska högt tempo så började Gontier hoppa omkring på scenen och uppmanade publiken att göra likadant. Men kan gärna tycka det är löjligt att stå och hoppa, att det är rent värdelöst och har inget syfte. Men när 15000 andra personer hoppar samtidigt så rycks man med och man hoppar av glatta livet helt enkelt.

Den här konserten var fullständigt fantastisk och placerar sig på "top10 konserter" listan! (Den listan kanske kommer här på bloggen snart också ;D) Jag rekommenderar alla som har chansen att gå och se detta fantastiska band!

Och har ni inte chansen så kan ni ju alltid köpa deras DVD "Live at the Palace" så får ni uppleva det lite iallafall!