Det är något speciellt med de filmer som går under genren "inspirational sports movies". De handlar ofta om en viss person eller ett lag som åstakommer något unikt trots att de har allting emot sig, så även i The Express. Det handlar om en färgad kille, Ernie Davis, som har en förkärlek till sport. Han ser upp till sin idol, Jim Brown, för att han var den förste svarte att spela i NFL. Filmen som utspelar sig i slutet av femtiotalet fram till början av sextiotalet visar den segregationen som rådde i USA.

Davis blir antagen till college där han spelar amerikanskfotboll och visar sin enorma talang. Skolan som tidigare varit ett ett av ligans sämsta lag står plötsligt obesegrade inför den nationella finalen. Finalen är mot Dallas i Texas där de svarta spelarna får ett minst sagt hotfullt bemötande. De får inte gå genom huvudentrén på hotellet, de får sova i en skrubb och de får inte äta frukost på någon av de "fina" restaurangerna.

I matchen använder sig Dallas spelare av väldigt fula metoder och gör allt för att skada Davis samtidigt som (den vita) publiken uppför sig hetsigt och nästan kaotiskt genom att skrika glåpord och ha rasistiska flaggor och dylikt. Plötsligt går det upp för laget att matchen inte bara gäller en pokal längre utan deras ståndpunkt när det kommer till rasism.

En väldigt gripande historia måste jag säga, jag har varit väldigt svag för sådana här filmer sedan Remember the Titans och därför får ni ta mitt glorifierande med en nypa salt. Det är inte alls säkert att ni tycker om den lika mycket som jag, men om ni gillat Remember The Titans, We Are Marshall eller Facing The Giants så är det här en film ni kommer avguda lika mycket som jag gör.

"reserverad för tyckfel" =D

- -
Jonatan