Du är vad du äter?
Jag är säker på att några som läser den här bloggen sett "Du är vad Du äter" med Anna Skipper på TV3. Och visst är det ett skrämmande program. Fruktansvärt egentligen. Nu kanske ni tror att jag syftar på de "stackars" människor som överätit och blivit kraftiga och nu måste kämpa för att gå ned i vikt. Men så är det inte, jag pratar om det totala skitsnack som Anna Skipper väller ur sig, 45 minuter varje vecka (eller hur länge det nu är - ska inte påstå att jag följer programmet).
Hon står i nationell TV och påstår saker som det absolut inte finns några belägg för och deras sanninghetshalten är inte långt över en promille. Om ni verkligen vill gå ned i vikt, så lita inte på vad Anna Skipper häver ur sig i TV utan leta reda på några bra kost och träningsböcker (brukar finnas bra böcker om man tar en titt på universitet har som kurslitteratur inom respektive område). Eller sök helt enkelt upp en bra PT (Privat Tränare) eller en kostvetare.
Nej, jag (och lika så kostexperterna och träningsvetare) sågar Anna Skipper och programmet Du är vad Du äter.
/J.
DIE WELLE
Historien är baserad på ett expriment i en high-school klass i USA för cirka 40 år sedan. Historieläraren Ron Jones bevisade att en klass, som alla var övertygade att en nazistisk stat aldrig skulle kunna upprättas igen, absorberade nationalsocialistisk praktik och succesivt blev "hjärntvättade".
I filmen handlar det om dagens Tyskland och hade inte filmen haft det pedagogiska experimentet att falla tillbaka på så hade åtminstone jag varit mer skeptisk till om detta verkligen skulle kunna hända.
Det är projektvecka på en skola i Tyskland, handligen faller på en grupp elever som ska spendera veckan med temat autokrati. Den populäre läraren entrar salen iklädd en Ramones T-shirt och i bakgrunden går refrängen "I don't care about history". Elevernas misstro till autokrati sporrar honom till att genomföra ett experiment på klassen.
Dag för dag rekapitulerar den klassens villiga förvandling till en disciplinerad och uniformerad kår. Under namnet "Die Welle" driver eleverna sig själva mot alltmer aggressiv sekterism. De blir allt mer våldsamma mot all kritik och alla som inte är med i gruppen. De skapar även ett hälsningstecken i form av en våg , formad med högerhanden, som rör sig under bröstkorgen. Något som är självklart är en motsvarighet av nazi-tysklands heilande.
På mindre än en vecka lyckas den tidigare anarkistiska läraren ta rollen som Führer och bilda en grupp som är villig att gå nästan hur långt som helst för att beskydda sin enighet.
Filmen är väldigt bra filmad ur ett estetiskt perspektiv och de unga skådespelarna övertygar och gör sina roller väldigt bra. Bristen hos filmen är dock att den enbart ger ett psykologiskt perspektiv på en auktoritär rörelse. Det fattas ett politiskt och socialt perspektiv och förklarar inte hur fascismen kunde växa fram som massrörelse i 30-talets Tyskland.
Dock så är det här definitivt en av de bästa filmerna jag sett på mycket länge och jag rekommenderar den väldigt, väldigt mycket. Jag hoppas också att några lärare kommer att visa den här filmen för sina klasser, jag tror det är behövs. Man fastnar väldigt lätt i filmen och sitter helt uppslukad från första scenen till eftertexterna.
Man får sig en tankeställare. Kan det hända igen? Kan man förhindra att det händer igen? Kanske! Om man visar den här filmen så kanske människor förstår hur lättpåverkade ungdomar kan vara och hur stor makt våra lärare egentligen har - det våra lärare säger, tar vi för givet är sant. Jag skulle verkligen vilja veta vad ungdomar i min ålder tänker om möjligheten till en fascistisk diktatur i Sverige idag.
Se den!!

Billie the Vision and the Dancers - Del 1
Billie the Vision and the Dancers är ett svenskt indiepop-band som bildades i Malmö år 2004. På senare tid har bandet blivit "upptäckt" och är nu är bandet påväg att "slå igenom". Så låter det iallafall om man ska tro på andra medier i Sverige som bevakar kultur. Man kan se rubriker som "Billie The Vision And The Dancers, ett av Malmös nya succéband" och "En toppenstart för nya malmöbandet, Billie The Vision and The Dancers".
Men, hur kan man räknas som nykomling eller som ett nytt band när man faktiskt släppt fyra skivor. FYRA skivor! Det är många etablerade band som inte ens har släppt hälften så många album. Sen så har dessutom Billie the Vision and the Dancers släppt sina skivor på ett unikt sätt.
De första tre albumen släppte de på internet i form av mp3-filer så att vem som helst skulle kunna ladda ned dem utan kostnad, vilket jag tycker är beundransvärt. Det fjärde kan man också ladda ned gratis, men de har skapat en e-tjänst som gör att du kan donera pengar till ett av deras konton om man känner att man vill bidra till bandets framtida projekt. Allt är egen producerat & skivorna ges ut genom deras eget bolag, "Love Will Pay The Bills".
Imorgon kommer en resumé av konserten och en intervju med några av bandet medlemmar. Hold tight!
Jonatan.
Zlatans Leende
Allvarliga ämnen som fattigdom, vuxenblivande, hemlöshet och vänskap är vad publiken får beskåda i Malmö Stadsteaters uppsättning av Zlatans Leende på Hipp. Men trots det utan att det någon gång blir för sentimentalt, utan med hjälp av humorn och musiken blir det en riktigt kul teater, där publiken många gånger skrattar riktigt mycket. Att den utspelar sig i Malmö med händelser som när Zlatan var och skulle tända fotbollsplanslamporna på Rosengård var kul, gjorde att man kände igen scenografin.
Pjäsen handlar om tioåriga Elsa-Emelia, som bor själv i Malmö, och tycker om att läsa böcker på biblioteket, räkna gatustenarna på Stortorget och att spela instrument. Hon har två vänner på musikskolan, Patrik, vars pappa åker fast anklagad för att själv ha bränt ner sin videobutik och Maria som vill spela fotboll med Zlatan - samma dag de har musikuppvisning. Elsa-Emelia träffar den konstiga Marillon som ska hjälpa henne att få tillbaka sin mamma, samtidigt måste hon då hjälpa båda sina vänner.
Publiken var blandad, med allt från små barn till de äldre, och alla verkade tycka pjäsen passade dem. Pjäsen hade en handling som var lätt att följa och kul humor, men samtidigt fanns där ett djupare budskap som kanske inte riktigt framgick för alla de yngre. Det hände mycket mest hela tiden, vilket var en av de roliga sakerna med den och gjorde att man hängde med i teatern igenom.
Håkan Hellström
Trots att melodifestivalen tog plats på Arenan i Malmö i Lördagskväll, var det många som strömmade in på Malmö Konserthus för att istället se Håkan Hellström uppträda. Och det tror jag nog de gjorde rätt i, trots jag inte kan uttala mig om något jag inte sett, men Håkan gör ännu en gång en strålande konsert!
Det har nu gått ett tag sedan han släppte sin 'För sent för Edelweiss' platta, så det blev ingen FSFE- turné utan en blandning mellan både nya och gamla låtar. Han kom in i en snygg rutig kostym med sitt band, där alla bara pasar så bra ihop med varandra och har en enorm energi. Trots all framgång han fått de senaste åren, har det inte påverkat honom märkvärt, utan han känns fortfarande personlig och efter konserten kunde man nästan utan problem gå fram o fråga eller prata med honom, han visar stor uppmärksamhet till sin publik och sina fans.
På konserthuset fanns bara sittplatser, vilket jag faktiskt undrade ganska mycket hur det skulle bli, jag har bara haft ståplats tidigare, men jag var positiv till det, det funkade bra! Publiken var mycket blandad, allt från 13- åringar till 60- åringar som tillsammans stod och diggade.
Konserten var bra rakt igenom och när den var slut var det nästan att man ville gå in och se den igen!